lindzilla

Idag tog jag mod till mig och skrev på tavlan på jobbet att nu ska jag vara sjuksriven 3 veckor för jag ska opereras. Det blev bara så jäkla verkligt när jag skrev det så... Det är många förvånade miner över vad jag ska göra. "Är du verkligen berättigad till en sådan operation?" Kan ju inte hjälpa att jag e lång liksom. Men det e ju gulligt sagt. Bättre det än "Linda e så söt synd bara... Hon hade behövt gå ner ett par kilo" 

Idag när jag och min dotter satt i bilen och hon hörde mig nämna att en till jag känner (förutom min bästa vän, min mamma och lillebror) ska göra en GPB så tittade hon konstigt på mig och sa: "Men hon e ju så fin" Ja visst är vi fina allihopa : ) Ibland blir det lite skevt i min värld när min 5 1/2 åriga dotter är så lyhörd med saker som sker runt henne som har med utseende att göra. Vad är det jag säger till min dotter? Får man inte se ut som man vill? Nu vill ju inte jag se ut som jag gör... Men jag vill ju ge henne trygghet med sin egen kropp och sina åsikter. Och då är jag noga med att poängtera att vi göra INTE opertionen för att bli smala utan för att "överleva".

Idag är det 4 dagar kvar till operationen och jag har gått ner 8 kg. Idag stod vågen på 108! Det tråkiga är ju att jag inte känner eller ser det. Tur jag ska göra en operation, för i normala bantarfall hade jag ju tröttnat fullkommligt och vältrat mig i mat!

Får se om jag vågar lägga ut ngt kort på mig från resans början...

Lyssnar på Kent och njuter vidare i denna ruskiga torsdagskväll... Är inne på Vittras hemsida och funderar på om jag inte ska ta mig i kragen och söka...

Tjineling