26/9 2011 Dagen D!
Ja min stora förändrar-dag började lite panikartat kl 06.00 med ett sms från min mamma, som skulle köra mig till Göteborg och Carlanderksa sjukhuset. (Hon var på väg till Kristianstad för att kolla upp sin mage som strulat under natten. Hon gjorde sin GBP en vecka innan mig...)
Så min söta man fick rycka in. Det var en tyst bilfärd... Det plingade till i telefonen. Ett härligt sms från min sötaste bästa väns värmande ord! Det är tryggt att veta vilka man har med sig på sin resa : )
Sjukt jobbigt att säga hej då till sin man på parkeringen. Ja jag ville gå in själv, för annars vet i tusan...
Ok nu e jag på plats...
Jag har tagit blodprover och fått dropp. Så nu ligger jag här i sängen och väntar på att sjuksyster ska hämta mig.
Kl 11 som planerat rullar jag sketnervöst ut från mitt rum och in mot operationssalen och mitt nya liv!
Här får jag ligga ett tag. Då kommer en manlig sjuksköterska fram och säger att han känner igen mitt efternamn och om vi känner samma person.... Givetvis gör vi det! Kul att ligga där då... : )
Sen rullar allt på i väldig fart. Lägg dig här istället.... Sen börjar uppkopplingen mot en himla massa apparater. Shit vad liten jag känner mig och tårarna trillar ner för min kind. Mina barn....
Klart jag vaknade! Jippi!!! Mitt nya liv börjar!!! Men fy fan vilken start. Jag låg kvar på uppvaket i 6 1/2 timmar. Jag syresatte mig inte och ulkade så att det var bara att ligga kvar. Otroliga läkare och sköterskor som hela tiden kollade mig.
När jag väl kom till mitt rum så var det bara att sätta igång med dricka och lite promenader, ulkandes! Det var sjukt tufft. Men jag låg ju själv på mitt rum så jag störde ju ingen.
Mot nya tider
Tjingeling
Så min söta man fick rycka in. Det var en tyst bilfärd... Det plingade till i telefonen. Ett härligt sms från min sötaste bästa väns värmande ord! Det är tryggt att veta vilka man har med sig på sin resa : )
Sjukt jobbigt att säga hej då till sin man på parkeringen. Ja jag ville gå in själv, för annars vet i tusan...
Ok nu e jag på plats...
Jag har tagit blodprover och fått dropp. Så nu ligger jag här i sängen och väntar på att sjuksyster ska hämta mig.
Kl 11 som planerat rullar jag sketnervöst ut från mitt rum och in mot operationssalen och mitt nya liv!
Här får jag ligga ett tag. Då kommer en manlig sjuksköterska fram och säger att han känner igen mitt efternamn och om vi känner samma person.... Givetvis gör vi det! Kul att ligga där då... : )
Sen rullar allt på i väldig fart. Lägg dig här istället.... Sen börjar uppkopplingen mot en himla massa apparater. Shit vad liten jag känner mig och tårarna trillar ner för min kind. Mina barn....
Klart jag vaknade! Jippi!!! Mitt nya liv börjar!!! Men fy fan vilken start. Jag låg kvar på uppvaket i 6 1/2 timmar. Jag syresatte mig inte och ulkade så att det var bara att ligga kvar. Otroliga läkare och sköterskor som hela tiden kollade mig.
När jag väl kom till mitt rum så var det bara att sätta igång med dricka och lite promenader, ulkandes! Det var sjukt tufft. Men jag låg ju själv på mitt rum så jag störde ju ingen.
Mot nya tider
Tjingeling
Kommentarer
Trackback
